söndag 26 augusti 2012

Hur mycket vin kan man dricka utan att det är skadligt?



Kanske en tråkig men icke desto mindre viktig fråga inte minst för oss som är extra vinintresserade. Nyfikenheten på nya viner och det närmast obegränsade utbudet världen över gör att man trots allt måste hitta en balans i vinprovandet utan att ta skada i förtid. Att alkohol är ett gift och potentiellt beroendeframkallande är väl oomtvistat men vad är det för riktlinjer som egentligen gäller om man vill undvika skadliga effekter?

Munskänkarna lär ut att det på längre sikt är ”praktiskt taget ofarligt” för en man att dricka upp till 2/3 flaska vin per vecka och för en kvinna ½ flaska. Vidare är det ”knappast någon fara” om du som man dricker upp till 2 flaskor vin och som kvinna 1½ flaska per vecka. Man uppger också att man som riktmärke bör dricka max ½ flaska vin vid ett enstaka tillfälle och ha minst två alkoholfria dagar per vecka.
Som källor anges Systembolaget, Apoteksbolaget och Folkhälsoinstitutet.
Detta är säkert lätt att okritiskt ta till sig om man tycker om att prova och dricka vin, men i sjukvårdsöron låter 2 respektive 1½ flaska vin i veckan som en hög konsumtion för att man skall känna sig på den säkra sidan.

Med andra ord – här behövs en granskning av källorna.

Systembolaget
Systembolaget har på sin hemsida ganska många rubriker angående det man kallar fakta och forskning om alkohol inom olika områden. Under rubriken ”Hur mycket är för mycket” anger man att i teorin är riskerna små så länge man dricker högst 2 glas vin om dagen som man och 1½  glas som kvinna. Det låter ju lite som hos Munskänkarna, men ingenstans framgår hur stora glasen är, vilken alkoholprocent vinet har eller vad man menar med risker. Man kan ana utifrån texten att det handlar om risken för beroende. Övriga risker nämner man i alla fall inget om. Några källhänvisningar hittar vi inte heller.
För säkerhets skull garderar man sig med att det är svårt att ge allmänna råd om vad som är en riskfri konsumtion. Ja det kan vi väl våga hålla med om redan här.
Vi fortsätter.

Apoteksbolaget
Läkemedelsboken har utgetts av Apoteksbolaget sedan första utgåvan 1977. Sannolikt är det därför Munskänkarna använder denna referens i sitt kompendium som är från 2009. Med anledning av apoteksmarknadens avreglering ges läkemedelsboken numera ut av Läkemedelsverket. Den uppdateras vartannat år och är ett slags svenskt referensverk för framför allt allmänläkare(distriktsläkare) och läkare under specialistubildning, men vänder sig även till läkare inom andra specialiteter och annan sjukvårdspersonal. Förutom producentoberoende information om läkemedel beskrivs olika sjukdomstillstånd, deras förekomst, symtom, diagnostik och behandling i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Den borde man väl kunna lita på?

Man definierar riskbruk i senaste upplagan (2011/2012) som ”en konsumtion som signifikant ökar risken för somatiska(fysiska) och psykiska skador”
Hälsoproblem som kan tyda på riskbruk är:
  • Magkatarr
  • Högt blodtryck
  • Hjärtrytmrubbningar
  • Infertilitet och impotens
  • Hudsjukdomar
  • Gikt
  • Långvarig smärta
  • Sömnbesvär
  • Ångest, oro, nedstämdhet
  • ”Kroniskt trötthetssyndrom”
  • Nedsatt minnesförmåga
  • Frekvent sjukskrivning/psykosocial problematik på arbetsplatsen

Men hur är det nu med alkoholmängderna för att det skall räknas som ett riskbruk?
Jo då hänvisar man till Statens Folkhälsoinstitut och följande faktaruta:

Epidemiologi – kvantitet och risk 
(källa: Statens folkhälsoinstitut)
Risknivåer för alkohol (i standardglas/vecka)
Ett standardglas motsvarar 12 g alkohol. Denna
mängd alkohol finns i ett glas (15 cl) vin, en flaska
(33 cl) starköl (5%) eller 4 cl starksprit.

Kvinna:
9 standardglas/vecka = 2 flaskor vin 

eller 10 flaskor starköl/vecka eller 40 cl stark-
sprit/vecka

Man:
14 standardglas/vecka = 3 flaskor vin eller 

15 flaskor starköl/vecka eller 60 cl starksprit/
Vecka

Som riskkonsumtion/riskbruk räknas också all kon-
sumtion motsvarande 5 (män) respektive 4 (kvin-
nor) standardglas vid ett enda avgränsat tillfälle 
(”intensivkonsumtion”).
Under graviditet är det okänt ifall en liten 
mängd alkohol kan intas utan risk för fostret, 
varför rekommendationen är att helt avstå från 
alkohol.

Whoops!!
Nu är vi plötsligt uppe i 3 flaskor vin per vecka för män och kvinnorna får dricka som en manlig munskänkare, dvs 2 flaskor i veckan.

Om man då i faktarutan menar 3 flaskor Amarone med 15% alkoholhalt så väljer jag väldigt mycket hellre t ex 6 flaskor 2010 Forstmeister Geltz-Zilliken Saarburger Rausch Riesling Spätlese (7,5% ) .
Varje vecka!
Riskfritt!
Ja nu är ju beställningswebsaldot på systembolaget bara 38 flaskor i skrivande stund och de kostar 265kr/st så man kanske får sansa sig lite.

Dags att granska matematiken bakom således.

Ett standardglas motsvarar 12g alkohol.
Densiteten för alkohol är 0,789g/ml
Alkoholhalten i viner är som bekant väldigt varierande. För att vara på den säkra sidan om vi nu pratar risker och eftersom en stor del av svenska folket verkar tycka om just Amarone (av delvis outgrundlig anledning) kan man väl lägga sig i det lite högre procentspannet, säg 13%, som ett genomsnitt (annars får ni bannemej räkna om det själva)

Vi kan då raskt räkna ut att ett standardglas innehåller 15,2 ml ren alkohol eller om ni hellre vill 11,7 cl 13%-igt vin. Väljer vi 12 % blir mängden 12,7cl och 14% alkholhalt motsvarar 10,9 cl.
I läkemedelsboken har man angett att ett glas innehåller 15cl vilket motsvarar en alkoholhalt på 10,1%. Det är väl knappast en rimlig genomsnittlig alkoholhalt?
Dessutom blir 14 glas à 15 cl 2,8 flaskor vin. 9 glas motsvarar 1,8 flaskor. Man har alltså avrundat uppåt trots att vi snackar riskbruk. Hur tänkte vi här??
Man undrar vilket vin författaren satt och smuttade på när hen skrev. Inte var det 10,1% bara…

Vi kan väl i alla fall i analogi med ovanstående enas om att ett standardglas innehåller 12 cl standardvin med alkoholhalt 13%. En standardvinflaska skulle då innehålla 6 sådana glas.
Avrundat stämmer detta med Munskänkarnas riktlinjer för kvinnor (9glas=1,4 standardvinflaska) och med lite mer säkerhetsmarginal för män (14 glas= 2,24 standardvinflaskor)
De känns därför mer trovärdiga än Läkemedelsboken/Läkemedelsverket i detta avseende.

Har ni tröttnat än?

Lika bra att gå till självaste huvudkällan.

Folkhälsoinstitutet
Så här står det på deras hemsida:

”Det finns idag ingen nationellt eller internationellt vedertagen definition på riskbruk av alkohol. Statens folkhälsoinstitut beskriver riskbruk av alkohol som ett alkoholbruk som medför förhöjd risk för skadliga fysiska, psykiska och sociala konsekvenser.
Hög alkoholkonsumtion kopplas till ett sextiotal olika sjukdomar och hälsoproblem. Vid riskbruk finns ibland tecken på, men inga tydliga bevis för, att alkoholrelaterad skada uppkommit. Det motiverar att hälso- och sjukvårdspersonal ställer rutinmässiga frågor om alkoholkonsumtion till dem som uppsöker hälso- och sjukvården.
Steget från liten risk till förhöjd risk är flytande och man känner idag inte till någon helt riskfri konsumtion. I undersökningar av riskbrukets omfattning i samhället måste man ändå göra en gränsdragning mellan riskbruk och icke riskbruk av alkohol. I sådana fall talar man om riskbruk när

  • en man dricker mer än 14 standardglas per vecka
  • en kvinna dricker mer än 9 standardglas per vecka (ett standardglas innehåller 12 gram alkohol).

Riskbruk av alkohol föreligger även vid intensivkonsumtion, d.v.s. när
  • en man dricker mer än 4 standardglas vid ett och samma tillfälle
  • en kvinna dricker mer än 3 standardglas vid ett och samma tillfälle.

Riskbruk av alkohol kan även gälla vid lägre alkoholkonsumtion, exempelvis under graviditet, i många situationer i arbetslivet, i trafiken samt under uppväxtåren. Detsamma gäller när man har vissa sjukdomar, äter vissa mediciner samt för dem som har ökad känslighet för alkohol.

Definitionen är för närvarande under bearbetning.”

Man hittar också att ett standardglas innehåller 12-15 cl vin. Det var alltså här författarna i Läkemedelsboken valde det lite större glaset (eller lägre alkoholhalten).

Ja det mesta låter som tidigare väldigt luddigt och när man läser den sista brasklappen blir man riktigt fundersam.
Den svenska huvudkällan (FHI) till Munskänkarnas, Systembolagets och sjukvårdens riktlinjer för vad som är riskbruk redovisar faktiskt inte en enda studie som ligger till grund för slutsatserna.

Inte heller framgår det varför gränserna för män resp kvinnor är olika. Är det enbart relaterat till den genomsnittliga vikten eller andra faktorer? Hur alkoholen fördelar sig i kroppen eller hur den bryts ner t ex.

Kompletterande efterforskningar ger vid handen att den genomsnittliga könsskillnaden beror på två saker:
1) Kvinnor väger i genomsnitt mindre än män.
2) Kvinnokroppen har i genomsnitt en lägre andel vatten och högre andel fett än män. Eftersom alkohol är vattenlösligt blir det en högre promillehalt för kvinnor i blodet än vad det blir för män vid samma alkholintag.

För att försvåra ytterligare har dessutom olika länder olika gränser för riskbruk, antingen samma, högre eller lägre än de svenska.
WHO ger inga ytterligare ledtrådar vad gäller definition och gränser för vad som kan tänkas vara riskabelt mer än att ett alkoholintag på minst 60g (5 standardglas) vid ett och samma tillfälle är skadligt.

Har vi blivit ett dugg klokare?

Vi försöker sammanfatta:
  • Alkohol kan otvetydigt vara skadligt fysiskt och/eller psykiskt.
  • Var gränsen för detta går är inte klart definierat.
  • I Sverige anges riskbruk som mer än 14 glas/v för män och 9 för kvinnor, där ett glas motsvarar 12 cl 13% vin men man vet inte om gränsen är lägre (eller högre?) än så.

Och kom nu inte med någon kommentar om alkoholens positiva effekter. Det finns det inte heller någon som vet något om.

Vi slår fast att vinprovning är trevligt och vin är gott.

Med andra ord, ni kunde ha skippat läsningen av detta och göra som tidigare:

Använd
sunt
förnuft

och håll er åtminstone under den svenska riskbruksgränsen tills vi vet bättre.



lördag 25 augusti 2012

2007 Campi Nuovi DOC Montecucco Sangiovese Riserva


Nu måste väl ändå Carlo Merolli ha slagit personbästa i grenen vinleverans. Beställning och betalning söndag kväll. Onsdag eftermiddag har man paketet i händerna. Tack för det!
Förutom några säkra kort sedan tidigare har vi beställt två flaskor av denna sortimentnyhet.

Spännande värre. Ett för oss helt okänt vin från Toscanas ”nya” vindistrikt Montecucco mellan Montalcino och Scansano tillhörande Grossetoprovinsen i sydvästra Toscana. DOC sedan 1998 och DOCG-status 2010 vilket innebär att det första DOCG-vinet därifrån kommer ut på marknanden nästa år. BK-wine har uppmärksammat Montecucco i två artiklar här och här. Vingårdarna ligger på sluttningarna av den slocknade vulkanens Monte Amiatas vilket kan ge en viss mineralkaraktär till vinerna av den lavauppblandade jorden. Detta och de närmaste grannarnas ryktbarhet väcker onekligen en viss nyfikenhet hos oss.

Producenten Campi Nuovi huserar i Castellina in Chianti med odlingar i Cinigiano. Man gör tre röda viner där Sangiovese regerar i blandning eller ensamt, samt ett vitt med sötma, gjort på druvan Ansonica.

Kvällens vin 2007 Campi Nuovi DOC Montecucco Sangiovese Riserva baseras på 100% sangiovese från odlingar 350-450 m.ö.h i syd-sydvästläge. Spontanjäst och sedan 10 månader i 70hl ekfat och ytterligare 12 månader i 20hl-botti, därefter tappas det ofiltrerat på flaska för ytterligare 6 månaders lagring innan det kommer ut på marknaden. Minimalt med svavel eftersträvas. Vingården är organiskt certifierad och  man arbetar efter biodynamiska principer.

Hemma hos oss får det ligga och acklimatisera sig i 4 timmar på karaff innan vi sätter näsan och tänderna i det. I karaffen anar man lite multna naturtoner som dunstar bort och knappt ger sig till känna i glasen där det handlar om ett brett doftspektrum med under kvällen varierande intensitet av de olika komponenterna. Vi sniffar och njuter av mörka körsbär, blåbär, några lite rödare bär, fin kakao, örter, kryddor med lite muskot och nejlika, sötlakrits, tobak och en viss järnmineralitet. Här finns inga fjäskande rostade småfat, bara äkta vara med klassiska drag.
Medelfylligt, bra struktur och en icke föraktfull längd. Tanninerna är små, många och lite ettriga utan mat men brottas lätt ner av kvällens lammfärsbiffar. Syran är hög och ganska klar och de flesta av dofterna går igen i smaken med något mer dragning åt körsbärspralin. På egen hand kan man känna en viss alkoholeldighet men den blir aldrig störande.
Vi får lite Montalcinovibbar och det kan vara som Carlo Merolli skriver: om få år vil den rangere lige så højt som de fineste Brunello”.

Kort sagt ett förbaskat gott vin. Vi vill ha mera!
90 (+)


söndag 19 augusti 2012

2004 Bocca di Lupo, D.O.C Castel del Monte

Castel del Monte

Inte särskilt långt från Basilicata och D.O.C.G Aglianico del Vulture, ligger den ena av Tormarescas vingårdar i Puglia. Inte konstigt att man bl a odlar aglianico här i vindistriktet som fått sitt namn efter borgen Castel del Monte som finns med på Unescos världsarvslista.

Tormaresca är Marchesi Antinoris satsning i Puglia och förutom Bocca di Lupo har man egendomen Masseria Maime i I.G.T Salento.

Detta vin köptes vid ett tillfälligt släpp på SB sommaren 2010. Då tyckte vi det var så gott att några extra flaskor raskt inhandlades och stoppades undan. Aglianico med dess tanninrikedom brukar ju kunna låta vänta på sig. Nu kunde vi inte hålla oss längre och denna flaska har dessutom förvarats i rumstemperatur så man vill ju inte att det skall gå över tiden.
I karaffen finns det faktiskt en del mognadstoner och undervegetation men på något sätt försvinner det mesta av det efter karaffluftning och i glaset. I stället kan man primärt sniffa skomakeri med läder och lim och bortom detta väntar torkade körsbär och nypon, katrinplommon och lite körsbärspralin. Munkänslan är fyllig och lätt viskös, man känner den italienska söderns värme, men sötman och den 14,5-procentiga alkoholen är inte klibbig eller besvärande. Syltighet saknas, syrorna är fortfarande bra och de rikliga pulvriserade tanninerna kramar tandköttet skönt när vinet dricks på egen hand. Det mjukas upp betydligt till maten och är perfekt för att spjälka fettet i vår entrecôte. Här finns ganska mycket av allt men i en bra balans och detta är en riktig fettrensare som passar oss idag. Inget för den som prioriterar elegans och det är ännu lite varmare än de varianter från Basilicata och Campania vi hittills provat, men vi som gillar aglianico tycker mycket om även detta som ett rejält och gott matvin.
88




lördag 18 augusti 2012

2009 Château Fourcas-Hosten



Svårt att låta bli att pilla på vissa inköp från månadens nyhetssläpp. Lite väl tidigt för denna prepubertala Bordeaux men vad gör man inte för att försöka ligga i forskningsfronten…
Försöker kompensera med tre timmar i karaffen men anar att det är otillräckligt.

Detta Listracbaserade slott har en hemsida utifrån vilken man förstår att pengar (och arbete) pumpats in de senaste åren av ny ägare sedan 2006. Inte för att vi vet om det gett resultat men vi kan konstatera att vinet är riktigt bra i denna utgåva och prisklass.

75% handplockade druvor, 25% maskinellt, 12 månaders fatlagring, 1/3 nya fat. 65% Merlot, 35% Cabernet Sauvignon.

Eken dominerar, i alla fall vid första sniffet, med vanilj och mellanrostat kaffe, följt av fler klassiska toner av sv vinbär, blyertspenna och tobak. Tunga och gom hittar de svarta vinbären och kaffet tillsammans med relativt kraftiga men något polerade tanniner. Först ngt kantigt o fatdominerat men mjuknar efterhand. Längden är inte dålig, den medelhöga syran pigg och det andas faktiskt viss elegans och potential. Ung klassisk bordeaux till hyfsat pris (ja allt är ju relativt). Årgången i sig sägs också vara bra. Den som lever får se.

Men ärligt talat. Visst köper man detta för att man tycker om stilen men inte har råd eller nänns köpa de bättre bordeauxvinerna. För de här pengarna kan man ju trots allt hitta ett icke oansenligt antal ”godare” viner av helt annat slag.
87 (-)

onsdag 15 augusti 2012

2007 Pelissero Barbaresco Nubiola


Jo vi vet att det har skrivits mycket om detta tidigare med det finns faktiskt viner som förtjänar ombloggningar.
Giorgio Pelisseros Barbaresco Nubiola 2007 är ett sådant vin, som blivit lite av ett husvin här hemma efter att det nämnts både här, här och här. Kanske hade det aldrig varit så omskrivet om det inte varit för danska Superbests (och dess vinavdelning Gobivins) tilbud. Just nu kostar vinet 199DKK men har i långa perioder kostat 150/enkelflaska och ibland så lite som 100DKK (senast förra veckan)!
När man så noterar att den svenske importören Moestue tar mer än 338kr i BS (nu verkar man bara sälja 2006 års modell) väcks onekligen frågan om hur det där med prissättning egentligen fungerar.
Vi besökte Georgio Pelissero utanför Treiso hösten 2011 och kunde då få köpa 2008:an för 20€ vilket torde vittna om att svenska prissättningen är lite för hög och den danska är betingad av att man köpt in ett jätteparti eller lyckats få en väldigt bra deal. Eller vad tror ni som kan det här med affärsverksamhet? Är det kanske bara ett locktilbud som magnet för att handla fläskestek? Lite väl överkvalificerat vin för det va?
I alla fall kan vi konstatera att den som lyckats köpa hem detta för 100DKK har gjort ett riktigt klipp. Ovan nämnda målande och pricksäkra bloggbeskrivningar kan icke överträffas. Vi kan bara instämma och verifiera skön röd frukt med viss värme utan egentlig sötma, jordgubbssyltburklock, små tjärpuffar, skomakeri, trälim, lite fönsterkitt, lakritsfudge och mineralsälta. Komplext men fokuserat, modernt men traditionellt, medelfylligt men med bra längd, och en färg där tegelnyanserna tar över alltmer. Fortfarande fantastiskt gott. 
91 (+)

PS1. Kan förresten tillägga att många av Pelisseros viner vi provat är alldeles utmärkta men några allt för präglade av nya fat för vår smak nuförtiden.
Dolcetto Munfrina 2010 som nu finns i Systembolagets BS för 122 kr tillhör dock de fatfattiga och är klart köpvärd om man gillar dolcetto.
Langhe Nebbiolo 2006 brukar också finnas på Superbest för 125DKK . Lite kärvare och ruffigare, annars åt Nubiolahållet.

Svårt att hitta nyare fat än så här...

PS2. Håll utkik efter tilbuden här framöver. De förnyas på söndagar.

PS3. Utsikten från deras provningsrum snett mot Neive är nog den vackraste vi sett hittills.


lördag 11 augusti 2012

2006 Viña Pedrosa Reserva – Ribera del Duero


Ikväll provas det helblint.

Färgen är mörkt vinröd med en minimal begynnande tegelkant.
Det doftar måttligt till kraftigt rostade fat med kaffe, mörk choklad och lite bacon. En svag ton av svarta vinbär, annars körsbär men svårt att hitta entydig frukt i alla fall för denna fatkänsliga näsa.
Smaken är glatt överraskande mindre fatdominerat och tanninerna är måttliga och lätt polerade. Här finns en bra fruktighet av körsbär och björnbär och en påtagligt hög syra som samtidigt välter alla ev teorier över ända. 
Efter att mest ha snurrat kring Sydfrankrike blir facit ändå ingen stor överraskning. Särskilt inte när provningsproceduren upprepas och man undrar varför man inte hittade någon dill från allra första början. De kraftigt rostade faten borde också ha signalerat modern spanjor. 24 månader på blandade amerikanska och franska ekfat, sannolikt huvudsakligen nya.
Inte vad vi brukar dricka precis, men roligt och lärorikt att vidga vyerna. Snygg etikett också!
89

Provad här tidigare.


2009 Cantina del Pino Barbera d'Alba DOC




Plötsligt slår det oss. Det dricks för lite Barbera!
Bot och bättring, nöden har ingen lag, nyfikenheten tar överhand, vi kan inte bärga oss osv, osv. 
Kort sagt, vi öppnar en flaska som vi egentligen tänkt skulle ligga till sig lite.
Pigga körsbär med läskande frisk syra tänker vi.
Ner i karaffen en timme med extra syrgas via Venturiluftaren för säkerhets skull. Ibland behöver ungdomen lite hjälp på traven. Men hängslen och livrem är inte alltid tillräckligt visar det sig.
Här får vi mycket körsbär, lite viol och ett och annat plommon, men överskuggat av moccakaffe (finns det fortfarande?) både i doft och smak. Här måste det ha varit en del nya fat inblandade. I munnen är mitten lite platt och intetsägande och slutet ganska eldigt. Visst finns det rätt bra syror, men fattonerna med kaffe och toffée ligger som ett lock och det lyfter liksom inte riktigt. I desperation kör vi det genom Venturin två ggr till och väntar några timmar. Årgången lär vara varm vilket nu framträder tydligare med en svagt klibbig sötma av körsbärspralin, likör och den kvarstående alkoholeldigheten. Öppnare än inledningen men tyvärr inte vad vi hoppats på. Säkert mer tillgängligt om något år eller två men stilen är inte vad vi vill ha av Barbera så vi köper inte mer (av denna årgång i alla fall). Det är nog deras barbaresco man skall satsa på.
85 (+)

PS. Inte för att någon bryr sig men rätt skall vara rätt. Dagen efter tillkommer ett + i kanten. Totalintrycket består men mer öppet med lite mer sansade fat och alkoholen betydligt bättre integrerad.

tisdag 7 augusti 2012

Bergerac - i skuggan av Bordeaux


Resor är som bekant en förträfflig källa till ökade vinkunskaper, så varför inte dela med sig av lite research och upplevelser? Kanske blir det fortbildning för någon. En gäspning för någon annan.

Efter några dagar i Bergeracområdet i sydvästra Frankrike tidigare i år är vi mycket förvånade över att regionen och dess viner inte är mer uppmärksammad.
T ex ger en sökning på Bergerac på systembolaget ett magert resultat.

Marknad i Bergerac


Frankrike Sud-Ouest är ett utspritt vinodlingsområde som inte gör alltför mycket väsen av sig i vare sig i bloggar eller vinlitteratur. Mest kända är väl de röda vinerna från Madiran tack vare Alain Brumont med Château Montus och Château Bouscassé.

Knappt 10 mil öster om Bordeaux, vid floden Dordogne, ligger vinregionen (och staden) Bergerac som ingår i Sydväst-begreppet.

Jordmånen varierar från boulbènes (en kompakt kiselrik sand/lerjord)  i den sydvästra delen, till sand- grus- och lerblandning  i norr och brun kalkrik jord i sydost(1). Klimatet räknas som maritimt men är lite extremare med kallare vintrar och varmare somrar än i Bordeaux(1,2).

Bergeracregionen har 13 AOC(3):
  • Bergerac Rouge et Rosé (Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc, Merlot, Côt/Malbec)
  • Bergerac Sec (Sémillon, Sauvignon, Muscadelle, Ondenc, Chenin Blanc)
  • Côtes de Bergerac Rouge (Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc, Merlot Noir, Côt/Malbec)
  • Côtes de Bergerac Blanc (Semillon)
  • Montravel (Sémillon, Muscadelle men dominans av Sauvignon)
  • Haut Montravel (som Montravel)
  • Côtes de Montravel (som Montravel)
  • Montravel Rouge (Merlot minst 50% + Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc, Côt/Malbec)
  • Rosette (Sémillon, Sauvignon, Muscadelle)
  • Saussignac (Sémillon, Sauvignon, Muscadelle, Ondenc, Chenin blanc)
  • Monbazillac (Sémillon, Sauvignon, Muscadelle)
  • Pécharmant (Cabernet Franc, Cabernet Sauvignon, Côt/Malbec, Merlot)

Kanske är Monbazillac med dess söta viner (både med och utan botrytisering) mest känt och kvaliteten har ökat de senaste 20 åren sedan man började med selektiva manuella skördar(2). De tillåtna druvorna är de samma som i Sauternes men där Muscadelle anses passa ännu bättre i Monbazillac(2).
Även i Saussignac görs söta vita viner av god kvalitet men i små kvantiteter. Generellt anses de något torrare än de i Monbazillac och är huvudsakligen gjorda på Semillion(2,3).
Bergeracregionen är för övrigt känd för sin foie gras de canard (anklever) som passar fantastiskt bra tillsammans med något av de söta eller halvsöta (Moelleux) vinerna från t ex Monbazillac eller Saussignac.


Monbazillac, foie gras, hemgjord rödlöksmarmelad
Från marknaden


Röda viner görs i Montravel, Bergerac, Côtes de Bergerac och Pécharmant. Pécharmantvinerna är fylliga och kännetecknas av en hög tanninhalt både med och utan ek. Kvaliteten och lagringdugligheten är högre hos dessa och hos Côtes de Bergeracvinerna där normerna för produktionen är striktare än för AOC Bergerac(2).

Förutom egen sökning fick vi tips från Per och Britt på BK-Wine och besökte Château Belingard och Clos des Verdots där vi blev mycket väl mottagna. Båda har ett brett utbud och vinerna håller en utmärkt kvalitet till bra pris.

Château Belingard

Clos de Verdots


Vid en måltid på Le Bistrot du Presbytere i den lilla byn Quessac drack vi det helt okända Château Champarel Pécharmant. Dagen efter besökte vi denna lilla producent och kunde köpa deras Cuvée Prestige från de utmärkta årgångarna 2003 och 2005 för 9€.


Okänt jovisst, men även i efterhand vid provning här hemma står sig dessa viner mycket väl jämfört med basbordeauxviner till i alla fall det tredubbla priset.
Sannolikt finns det massor med utmärkta producenter och prisvärda viner som bara är kända lokalt.

Frågan kvarstår. Varför är inte Bergerac mer uppmärksammat?




Kartor/broschyrer mm finns här http://www.vins-bergerac.fr/en/telechargements
Lite mer om vin och mat från regionen här http://www.pays-de-bergerac.com/english/pages/wine/index.asp


Källor

2. Hugh Jonsson, Jancis Robinson – Atlas över världens viner, sjätte upplagan, 2009

söndag 5 augusti 2012

2011 Seehof "vom Kalkstein" Auxerrois Trocken



Efter denna blogghissning av Seehof i Rheinhessen kunde vi inte låta bli att köra in om vingården i Westhofen på väg söderut i våras. Köpte bl a Auxerroisvarianten i serien ”vom Kalkstein”. Alltid spännande med helt nya bekantskaper.Vi som trodde att Auxerrois var 1) något man blandar med (och som ibland t o m kallas för) Pinot Blanc i Alsace, eller 2) en synonym till Malbec i Cahors.

Redan i näsan tycker vi oss känna igen Seehofs kollektion i de kalkstinna mineraldofterna som återkommer i de andra vinerna vi provat. Fruktintensiteten är relativt liten och drar mot ananas, passionsfrukt, päron och lite melon. Munkänslan är huvudsakligen torr och lite isig och en fräsch inledande spritsighet fräser i kapp med mineralerna. Både syra och längd är måttliga, frukten är även smakmässigt åt det tropiska hållet men ändå sval och lättsam och hela paketet ger en frisk munkänsla. Enkelt men högkvalitativt. Att hitta något motsvarande för 7€ här hemma är garanterat en omöjlighet.
85 (+)

En större genomkörare av Seehof-sortimentet finns här.
Atomwine säljer inte just Auxerrois men mycket annat.

onsdag 1 augusti 2012

Sangiovese x 2.


Ibland tröttnar man på sangiovese. Lite tråkigt. Saknar komplexitet.
Tänker man dåraktigt under ett svindlande ögonblick.
Tills man inte druckit det på ett tag. Då blir den tillfälliga psykosen uppenbar.
Särskilt när det vankas traditionellt och välgjort vinmakeri.
Vi slås dessutom ännu en gång av hur tangentiellt nära fatoförstörda sangiovese, nebbiolo, pinot noir och nerello mascalese kan ligga varandra i doft- och smakintryck.
Saknar komplexitet...Ha!



2007 Castell’in Villa Chianti Classico DOCG
Traditionell chianti där vi allra först känner en liten pinot-barbarescoid not av jordgubbssyltburklock som förvinner efterhand. Annars hittar vi en välgjord blandning av färska och torkade körsbär, tobak, mjölkchoklad, svart te och långt borta flämtar en svagt grönstjälkig örtighet
Gommen får sitt av fruktiga körsbär, te, lite rosmarin, medelhög syra och lätta till måttliga finsandiga nästan pulvriga tanniner. Allt väl sammangjutet. Rustikt men snyggt paketerat.
2006:ans reduktiva toner finns också i denna tappning, men i diminutiv form och de då lustkittlande tryffelångorna finner vi intet av denna gång. Annars känner vi igen oss i den fina frukten i gamla botti och en i övrigt befriande fatfattigdom.
Hemma igen.
Det här är riktigt bra.
89 (125DKK)



2009 Casanova di Neri Rosso di Montalcino DOC
De riktiga kännarna har dragit den eminenta slutsatsen att eftersom 2009 var ett sämre år för Brunello, så är det ett bättre för Rosso di Montalcino, där druvorna då i stället används.
Vi säger självklart inte emot utan köper helt enkelt Rosson.

Här finns det initialt en minimal anstrykning av reduktivitet som snabbt blåser bort. Förutom körsbär och nypon sniffar vi trälim, stora bottifat, mjölkchoklad, piptobak och en gnutta nyklippt gräs. På tungan är det lite eldigare med mer körsbärspralin än körsbär. Intensiteten i både  i doft- och smakintryck är överhuvudtaget något större och ändå komplexare än chiantins. Nya lager skalas av efterhand men framför allt i munnen känner man ändå ungdomens kantighet. Syran är högre, tanninerna intensivare och mer fingrusiga.
Dag två har kanterna slipats av och maraschinokörsbären träder fram tillsammans med en tydligare värme och antydd sötma. Något år eller två till så faller allt nog på plats från början. Rosso skall drickas relativt ung har vi hört. Vi tror på det.
90 (159DKK)


Åter tvekar vi kring det här med betygets vara eller icke vara. Hur mycket skall betyget viktas av den omedelbara drickbarheten respektive framtidspotentialen osv? Tja, vi själva vet ju vad vi menar och vad vi väger in. Ni andra får ta det med en nypa salt som vanligt.

Tack för närheten till Danmark och BB-vinimport i Dragör. Förträffligt sangioveseutbud och en lysande service med snabba mailsvar som vanligt. Angivna priser gäller vid köp av enstaka flaskor.