Plötsligt
slår det oss. Det dricks för lite Barbera!
Bot och bättring, nöden har ingen lag, nyfikenheten tar
överhand, vi kan inte bärga oss osv, osv.
Kort
sagt, vi öppnar en flaska som vi egentligen tänkt skulle ligga till sig lite.
Pigga
körsbär med läskande frisk syra tänker vi.
Ner
i karaffen en timme med extra syrgas via Venturiluftaren för säkerhets skull. Ibland
behöver ungdomen lite hjälp på traven. Men
hängslen och livrem är inte alltid tillräckligt visar det sig.
Här
får vi mycket körsbär, lite viol och ett och annat plommon, men överskuggat av moccakaffe (finns det fortfarande?) både i
doft och smak. Här måste det ha varit en del nya fat inblandade. I munnen är mitten lite platt och intetsägande och slutet ganska eldigt. Visst finns det rätt bra syror, men fattonerna med kaffe och toffée ligger
som ett lock och det lyfter liksom inte riktigt. I desperation kör vi det genom
Venturin två ggr till och väntar några timmar. Årgången lär vara varm vilket nu framträder tydligare med en svagt klibbig sötma av körsbärspralin, likör och den kvarstående alkoholeldigheten. Öppnare än
inledningen men tyvärr inte vad vi hoppats på. Säkert mer tillgängligt om något år eller två men stilen är inte vad vi vill ha av Barbera så vi köper inte mer (av denna årgång i alla fall). Det är nog deras barbaresco man skall satsa på.
85 (+)
PS. Inte för att någon bryr sig men rätt skall vara rätt. Dagen efter tillkommer ett + i kanten. Totalintrycket består men mer öppet med lite mer sansade fat och alkoholen betydligt bättre integrerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar