söndag 9 december 2012

Graci Etna Rosso DOC 2010


Det har skrivits en del om Etna Rosso-viner i bloggarna de senaste åren. Vi fick upp ögonen för området när vi fick tips om Calabrettas Etna Rosso 2001 hos Carlo Merolli för c:a två år sedan. Därefter har vi provat yngre viner från en handfull olika producenter, men de flesta har väl egentligen bara lyckats nafsa lätt i knävecken på bättre viner gjorda på Nebbiolo, Sangiovese och Pinot Noir, där vi envist brukar hävda att det finns ett släktskap, bokstavligt och/eller för oss känslomässigt.

Gracis odlingar ligger i Passopisciaro på Etnas norrsida 600-1100 m ö h. 2 ha består av oympade prephylloxera-stockar, dvs är från före vinlusens tid. Man arbetar utifrån filosofin minimalistisk intervention både i vingård och källare.
Här dricker vi instegsmodellen 2010 Etna Rosso DOC som vi provade första gången hösten 2011 efter inköp hos montalcinomånglarmästaren BB-Vinimport i Dragör. Då var det ungt och syraystert kantigt. Nu när 2011 har släppts tänkte vi prova vad som hänt under det gångna året.
Vinet är gjort på 100% Nerello Mascalese. 12 månaders lagring och spontan malolaktisk jäsning i stora 42 hl ekfat (tini) efter 12-15 dagars maceration och spontanjäsning utan temperaturkontroll i samma fat. Ekologiskt med minimal intervention som sagt. Endast svavel är tillsatt.

Här vankas det svarta vinbär och viol så det står härliga till. Lite mentol på det och vi landar nära barndomens gamla Vicks Cassis halstabletter. Inget vi minns från förra gången då de svarta vinbären var dämpade och mer uppblandade med rödare frukt. Under kvällen tonas mentolen ner något och man får lite mer av jordgubbar, körsbär, syltburklock, små puffar av rostiga vattenledningsrör och antytt svavlig mineralsälta. Lätt till medelfyllig elegant och sval munkänsla där syran är hög men betydligt mer balanserad än i fjor och tanninerna är finpulvriga och harmoniska. Efter två dygn när vi provar det igen är det ytterligare avslipat och mjukare i munnen men fortfarande med fin syra och svagt  tandköttsnafsande tanniner. 
88

Det här kan säkert utvecklas ett tag till men har hög drickbarhet redan nu. Cassisen dominerar initialt lite för mycket för vår smak för att vi skall ge ett högre betyg, men kvalitets- och hantverksmässigt har vi inga som helst invändningar. Det här är bra grejor om man gillar stilen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar