onsdag 22 maj 2013

Castello di Brolio 2001

I begynnelsen var det sangiovese.
Som fick vårt vinintresse att accelerera.
Det vi inte förstod då var hur preferenserna ändras efterhand som intresset för vin ökar.
Fortfarande älskar vi sangiovese, men idag undrar vi hur vi kunde lägga drygt 300 kr på Castello di Brolio bara för att det fick så fin kritik i de vinrekommendationer vi då tydde oss till.
Så dyra viner hade vi aldrig tidigare köpt.
Hade vi vetat hade vi lagt pengarna på annat men det är väl så här man lär sig.
Inte dåligt på något sätt, men idag hittar vi godare sangiovese av traditionellt snitt för mindre än halva priset. Ändå förvånas vi över att det här fortfarande har så pass bra syror och frukt mot vad vi befarat. Här finns också en del tanniner kvar och omisskännligt områdestypiska körsbär väl synliga.  Mer väntat är att de rostade faten med tidens gång ger en alltför Igloo-coladominerad doft- och smakbild som passar för isglass men inte för vin.
Måhända kvalitet, men inte det vi tilltalas av.
En tidsresa.
87

7 kommentarer:

  1. Mitt relativt nyväckta vinintresse tillåter inte såna här återblickar, men det är inte utan att man undrar lite vilken traditionell/biodynamisk/icke-interventionistisk besvikelse man själv kommer att sitta och skaka på huvudet åt om några år. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt! I bästa fall kommer jag själv att vara den där föredettingen till vinbloggare som försökte ge till synes oförklarliga rekommendationer. Rådet är därför: drick vinerna unga snabbt som ögat innan preferenserna ändras, både för ditt eget och mitt bästa ;)

      Radera
    2. Rekommendationer som håller idag får man vara mer än nöjd med. :-) Jag föreställer mig ändå att just vinbloggarna har gjort det mycket lättare att undvika de värsta nybörjarminorna.

      Radera
  2. Kul att du tog upp just det här vinet. Det var detta vin jag drack för länge sedan som gjorde att mitt vinintresse vaknade till liv. Tyckte mycket om det då. Sedan har det runnit mycket vin under broarna och smakpreferenserna har säkerligen utvecklats. Jag undrar vad jag skulle tycka om det idag? Jag har förstått att senare årgångar av Castello di Brolio har mer ek. Men trodde inte 01:an var så ekad. Det skulle vara kul att dricka en flaska idag. Vill du sälja mig en?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var den sista av två som dracks. Jo vi tyckte det var ganska slätstruket och alltför ekat med cola, kryddor och choklad, men kanske inte så hårt rostade fat och som sagt ändå betydligt bättre än väntat. Visst hade det varit kul att dricka vissa tidigare viner igen bara för att se hur det kändes. Kanske särskilt sådana man tidigare sågat. Vissa hade man nog gillat idag.

      Radera
  3. Yes! Ännu en klockren bloggpost.

    Som sagt, Igloo-cola, kaffe och chokladsås är knappast vad man drömmer om i moget vin. Just chokladtonerna åskådliggjordes med all önskvärd tydlighet på italienska vindagen häromåret, när vi provade en vertikal Castello di Brolio '01-'08 strax efter Winetrades uppvisning av Occhipinti-viner.

    Är dock fortfarande av åsikten att '97 och '99 CdB utvecklades riktigt fint (vi har fortfarande en nittionia kvar) men under 2000-talet blev Ricasolis viner mycket riktigt ekigare och ekigare (2006 Casalferro är närmast groteskt, en fysisk representation av ordet ekbeska). Vi avyttrade nyligen sex flaskor '06 CdB som inhandlats i ett förvirrat tillstånd sista året innan ekallergin slog ut i full blom...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Provade 00 för två år sedan och där var det liknande tongångar.
      Man lär så länge man lever...

      Radera