torsdag 26 december 2013

Vin Jaunes dagbok


Vin Jaune "En Spois" 2006 - Domaine André et Mireille Tissot


7/11
Eh..jaha.
Så det var här man hamnade efter att man öppnats.
I ett kylskåp bredvid tomatketchup. Svensk dessutom. Från Eslöv.
Hedrande...not!
Tur åtminstone att man får bo i Malmö sista delen av sitt liv. Inte som Arbois, men det funkar.
Värdparet verkar dessutom genuint intresserade.
Nu har de väl smakat färdigt för i kväll i alla fall.
Så man får vara i fred ett tag.
Vad gör man inte för att föra traditionerna vidare.
För att göra sig odödlig.

Wow!! Vilka syror! Valnötter, torrt och ändå fruktigt. Fylligt och ändå lättsamt. Ungt och ändå med pondus. Sherrytoner och ändå så mycket tillgängligare utifrån våra preferenser. @cavistemartin tyckte vi skulle glömma det en månad. Låter omöjligt.


19/11
Dags igen, men varför har de väntat så länge? Var de inte nöjda sist? I och för sig helt okej här i kylskåpet. Har förmågan att gå ner i varv, spara energi när det är svalt. Man har ju tränat när man legat under jästtäcket i fatet under 6 år.

Glycerinyta har tillkommit. Jord. Hasselnötter. RX-lim. Salmiak. Curry. Fylligt. Fortsatt hög syra. lite tång och sälta. Varför tänker vi rökt torv? Whisky från Jura? Sablar vad gott! Kan det bli bättre? 


23/11
Ganska behaglig tillvaro. De plockar ut mig då och då, smuttar lite på mig. Verkar njuta. Käkar valnötter och comtéost. Helt rätt!

Konturerna rundas av något. Lite blankare i texturen
Syran alltjämt hög. Jordigheten tilltar.
Lakritsal- o curryfaktorn ökar. Jordärtskockor och majrova. Rädisor minsann.






30/11
Vad tycks? Är jag snygg eller är jag snygg?
Nu kör vi det indiska mundödartricket!

Inne på vecka 4 och nu jäklar börjar det osa curry. I munnen samlas mer umami än i en tomat- och sardellcocktail och smaken i munnen efteråt skulle kunna döda en liten drake men syrorna rensar upp fint och det här vinet går verkligen inte att ta kål på. 



9/12
Jodå. En kork och ett kylskåp är allt som behövs för att hålla mig vid liv vecka efter vecka. Fast jag börjar tröttna lite nu. Snart dags att somna in kanske?

Syran har möjligen mattats av en aning men här finns fortfarande en fyllig curryrondör särskilt i munnen där umanin flockas. En lätt lösningsmedelssdoft verkar infinna sig. Madeiratoner mitt i alltihop?




19/12
Det är nu de flesta tycker att jag borde vara döende. Alls icke. Känner mig pigg och spänstig.

Dagens dofter: Flagnad målarfärg, linoljetrasor, tångruskor, havsbad, vanilj, nötchoklad, 
Guldnougat, kolaremmar, tjärat rep.
Syrorna är intakta och umanin i sitt esse.



24/12
Målet uppnått. Varade ända fram till jul. Gott slut!

Möjligen något mer jordighet i alla fall för dagen. Fortfarande hög syra, fänkål, anis, något mindre balanserad. Det här är ta mig tusan odödligt, men nu är flaskan tom. 
Slutet gott allting gott.




söndag 22 december 2013

Arbois Chardonnay "Le Clos de la Tour de Curon" 2010 - Domaine André et Mireille Tissot


Vi misstänker starkt att det fortfarande finns de som menar att naturvinproducenter och kanske särskilt biodynamiker inte räknas till seriösa vinmakare och att deras viner är likställt med grumligt illaluktande blask.
Då sorterar man bort drygt 5 % av Europas vingårdsareal, utan att ge det en chans.
I stället för att se till resultatet, bortse från de mer obskyra biodynamiska inslagen och försöka hitta guldkornen.
Märkligt.
Det borde väl i högsta grad vara mer acceptabelt att ha ett öppet sinne för de som värnar om naturen än de som inte gör det?
Som om man av princip inte skulle äta viss mat för att kocken använder ekologiska råvaror.
Trångsint och inskränkt.

Själva är vi väldigt jordnära.
Inte troende.
Mer än på det som är gott.
Oavsett om det gäller vin eller kärlek.
Det gäller helt enkelt att kunna bortse från ytan och fokusera på väsentligheterna.
Slutresultatet.
Så länge det inte är skadligt.

Å andra sidan.
Det finns ju ingen som helst anledning att av princip hoppa jämfota av förtjusning bara för att vinet i fråga är ett naturvin gjort av en biodynamiker.
Fast i kväll är det just vad vi gör.
Hoppar jämfota.
Av förtjusning.


Domaine André et Mireille Tissot har vi nämnt några gånger tidigare. Stéphane och Bénédicte Tissot som driver verksamheten tillhör de mest etablerade och välkända kvalitetsproducenterna i Jura. Man fokuserar på och värnar om terroiruttryck och producerar ett stort antal viner från sina olika vinmarker. Hela området är biodynamiskt certifierat (Demeter) och man ser det som ett medel (och inte självändamål) för att uppnå hög kvalitet och uttryck för den ursprungliga marken.
Synpunkter på det?
Vi har provat väl provat ett tiotal av de olika vinerna och inget är dåligt.
Men det här är något utöver det vanliga.
Vinmark med nyplantering 2002. Biodynamiskt inklusive hästplogning och hela köret.
Manuell skörd. 228 l fat varav 1/3 nya.
100% Chardonnay.
100% Jura.

Ljust klart guldgult.
Doftmässigt nystädad hästbox med färskt hö, nötmix med övervägande hassel- och valnöt, gula blommor, gröna äpplen varvat med antytt bokna dito, gamla träbjälkar och torr skolvind. Andra kvällen hittar vi en smula Play-Doh-lera, högstadiets suddgummin och en liten kolarem, men utan tillstymmelse till smörighet. Drygt medelfylligt med en ganska len fin textur utan oljighet, välstrukturerat med en koncentrerad smak av äpple, lime, valnöt, örter, en gnutta curry och en fin mineralitet med lite kalk men mest salmiak. Ingen antydan till beska utan bara rent och klart. Hög syra, och bra längd där umamin dröjer sig kvar i munnen ett bra tag efter sväljning. Komplext och välavvägt trots sin ringa ålder.
Dag två håller det ihop minst lika väl både doft- och smakmässigt. 

Endast Chardonnay, ändå känns det som att dricka icke oxiderad Vin Jaune på något sätt.
Kort sagt - 100% Jura. Guldvarianten.

Kan privatimporteras genom TM Kvalitetsviner

fredag 20 december 2013

Domaine Simon Maye Syrah Vieilles Vignes 2011, AOC Valais


Åter i alpvärlden.
Men vafalls?
Syrah från Schweiz!?
Otippat värre eftersom druvan endast odlas på c:a 1% av landets totala vinareal. I AOC Valais har man 62% röda druvor varav 61% är Pinot Noir. Inte lätt att luska reda på sådant här med andra ord, men tack vare Vinosapien och med kompletterande tips från likaledes erfarne Niklas Jörgensen är saken klar. Vi kan inte motstå frestelsen att korka upp en provflaska. Vad kan gå snett? Svalklimat och höghöjdsodlat borde innebära syra och måhända viss elegans även om det legat 12 månader på fat av oklar ålder.

Tjoff! Det första som slår en är en Proustsk Madeleinekaka rakt in i limbiska systemet. Så här doftade det ju i barndomen när man hjälpte till med att elda höstlöv och då och då kastade in ett nedfallet äpple i den pyrande och inte helt torra lövhögen. Bortsett från det lyckas vi förnimma både rökt kött, eneträ, grillad paprika och björnbär. En liten näve enbär hänger nog också med i munnen liksom medelhög syra och en hyfsat bra längd. Syrahmarkörer minus vitpeppar + multipel av majbrasa blir således det omedelbara intrycket.

Jo... det här var väl inte så dumt. Ungefär så som vi tänkt att ett riktigt bra vin från Sydafrika skulle kunna smaka (om det nu existerar)...
...men vänta nu...
Det blir munkänslan som fäller avgörandet.

Trots sin ungdom finner vi en enastående fin, närmast silkig textur med både lenhet, skärpa, bredd och djup som får oss att inse att det här är trots allt kan vara något utöver det vanliga. Blås bort rökpuffarna och kvar finns närmast samma lyxiga förnimmelse i munnen som när vi smakade Clos Rougeard tidigare i år om än inte samma renhet. 

Så vi följer rekommendationen att lämna det åt sitt öde i kylskåpet för vidare utforskning de kommande dagarna.

Redan efter ett dygn har det mesta av röken skingrats och nu är det nästan ett annat vin.
Den fina frukten träder fram med önskvärd tydlighet, syran likaså.  
När så tre dygn gått efter att korken drogs, är metamorfosen ett faktum. Frukt och syra består, även om det möjligen börjar sakna lite stuns. Tillkommit har en viss kryddighet med kanel, pors och små granskott och minsann om här inte finns ett uns av vitpeppar till slut.

Lärdom:
Att följa viner över tid är underskattat.

Drick nu eller om 10 år var rådet. Vi räknar kallt med att både vi och vinet skall ha ändrats tills dess och då mötas i omedelbart samförstånd.

söndag 15 december 2013

Naturligt - Från Tryne till Knorr



Det är härligt med passionerade människor. När vi botaniserar i naturvinkällaren på malmörestaurangen Från Tryne till Knorr hör vi hur Agnes verkligen älskar vinerna hon serverar. Det ena dricker man till frukost, det andra dricker man på plats i Arbois när man hjälper till med skörden hos producenten. Visst smittar det av sig, särskilt när man som vi redan har ett öppet sinne för den här typen av viner.
Vi låter helt enkelt henne välja vad vi skall prova denna kväll.
Maten är ett kapitel för sig och som vanligt enastående gott även för den som normalt sett äter mer kött än vegetariskt.


Pineau d'Aunis har vi inte provat tidigare. Här utgör den stommen i ett mousserande svagt laxrosa Loirevin från producenten Jean-Pierre Robinot i lilla byn Chahaignes som gör vin i ekologisk anda. Druvan kallas lokalt Chenin Noir och förutom 80% av detta innehåller denna pétillant 20% Chenin blanc från AOC Jasnières. Méthode ancestrale och ingen dosagesötma utan bara påfyllnad av samma torra vin efter degorgering.














L'Opera des vins "Les Années Folles", Coteaux du Loir 
Det doftar extrem mycket äpple och hade man blundat och inte vetat bättre kunde man blint gissa på att man hade en bra cider under näsan. Svaga biotoner men rent och fint i munnen och snustorrt dessutom. Läskande och trevligt.




Daniel Sage odlar Syrah i Saint Joseph i norra Rhône men även Gamay & Bardinière från 23 år gamla stockar på granitjordar i Saint-Sauveur-en-Rue strax söder om Lyon. Ska vi vara riktigt petiga geografiskt så tillhör faktiskt detta Loire så långt ner i dess sydöstra del man kan komma innan det bara några hundra meter ytterligare övergår i Ardéche. Kanske överlappar marken bådadera. Det räknas i alla fall till Ardéche enligt Vin & Natur som importerar.



Daniel Sage "Un Palopin"
Det ser ut som och doftar Poulsard eller möjligen Trousseau från Jura men är alltså Gamay och Bardinière. Ofiltrerat smultronrött med nystädad fågelbur som doftdominant kan förvilla de flesta av oss. Lite spritsigt, medelhög syra, smultron och hallon, med en antydan till rökiga mineraler. Vuxenläsk utan transparens vare sig vad gäller utseende, druva eller ursprung. Är tveksam till den här typen av viner utan typicitet. Det räcker inte att vara naturligt eller som här - närmast övernaturligt. 




Nu är vi i alla fall i Jura på riktigt. Blandningen Savagnin och Chardonnay är vanlig där och brukar vara en lyckad kombination. Här i proportionerna 80/20 från en Pupillinproducent vi inte stött på tidigare. Detta är ett "sidoprojekt" när inte Renaud Bruyère arbetar hos Stephan Tissot. Adeline Houillon har jobbat med Pierre Overnoy. Förväntningarna stiger. Biodynamik och 16 mån på gamla fat.












Renaud Bruyère & Adeline Houillon "Arbois Blanc" 2011
Det här var riktigt lyckat! Citrusdominans med citron- och apelsinkarameller, gröna krispiga äpplen och en gnutta fänkål. Syran är så hög och distinkt som vi önskar och vinet är friskt, fokuserat, ändå fylligt och har en bra längd. Det här paret skall vi hålla ögonen på.




Jodå man gör naturvin i Spanien också, även om fransoserna dominerar utbudet. Det här från Els Jelipins görs på druvor hämtade från flera små vinlotter i Font Rubí, Penedès c:a 5 mil rakt västerut från Barcelona. Svalklimatodlade druvor från 80 år gamla stockar varav 80% Sumoll och 20% garnacha. Lång maceration i låg temperatur, endast naturlig jäst och användande av så neutrala lagringskärl som möjligt (körsbärsträfat, stora italienska botti, begagnade franska ekfat, cementtankar och terracottaamforor). Efter 4 år i foudres och amphora och ett år på flaska släpps vinet. Ambitiöst med andra ord.









Els Jelipins "Vi de Taula" 2007
Inte för att lim och aceton är det första vi förknippar med naturen men det är i alla fall det som inledningsvis träffar näsan. När vinet luftats en stund hittar vi gamla Bugg-tuggummin, päron, röda bioäpplen och körsbär. Här finns en antydan till sötma som möjligen kan förklaras av de 14% alkohol som vi tycker är lite för mycket. Intentionerna må vara hur goda som helst och vinet übernaturligt men i vår värld behöver inte ett naturligt gjort vin sakna finess. Det gör detta. Att det sen är kul att prova är en annan femma. 




Naturligtvis måste kvällen avslutas med Vin Jaune, Comté och några andra ostar. Den som gillar sherry borde vara förtjust i Vin Jaune som ju har en besläktad tillverkningsmetod. För oss är det emellertid mer vin än sherry. Hög fin syra, lite djupare frukt och bättre längd i alla fall om kvalitén är som vi önskar. Domaine de l'Octavin får alltid bra omdömen av vinmånglare och sommeliérer. Vi har nu provat några olika och hittills tycker vi inte att deras viner generellt lyfter sig över mängden juraproducenter, snarare tvärtom. Priserna står inte i proportion till hajpen.


Domaine de l'Octavin "Cherubin", Arbois Vin Jaune 2006
Doftsinnet reagerar som vore det utsatt för ett gäng nyknäckta valnötter. Under denna yta anas en liten nypa curry som sig bör och faktiskt också några frön från en vaniljstång. Den oxidativa tonen är inte påträngande, inte heller i munnen där umamin dröjer sig kvar länge. Här finns jordtoner och citrus men vi saknar den där distinkta syran som ju är signifikativt för savagnin och Vin Jaune. Liksom tidigare viner från denna producent når det inte riktigt ända fram till djupet av våra hjärtan.



Ja varför inte dessutom dra fram noteringarna från vinerna vi provade förra gången. Här finns en hel del att välja på för den intresserade. Glasvis dessutom från de flaskor som öppnats för dagen.


Les Griottes "Anne Francois Joseph" 2010 (Chenin Blanc)
Fylligt med enormt mycket doft och smak. Bokna äpplen, grapefrukt, aprikoskärnor. Bra längd, hög syra, fylligt. Vi hittar lätta tanniner och att döma av det och färgen borde det vara skalmacererat. 




Domaine des Cavarodes "La Rigole" 2010
100% Savagnin fyllt av grape och gröngula äpplen. Väldigt välstrukturerat och förvånansvärt lent på tungan, drygt medelhög syra, bra längd. 


Summa summarum.
Åter kan vi bara konstatera det självklara att oavsett hur vinerna är gjorda och i vilka fack de delas in i, är vissa bättre, andra sämre och man kan inte låta sig ledas enbart av vinmakarnas ambitioner eller rykte. Det är helt enkelt bara att själv kavla upp ärmarna, öppna sinnet och prova på.
Egentligen självklart och hur naturligt som helst!

onsdag 11 december 2013

Två udda Österrikare


Eller ja, udda och udda.
Men för att komma från systemet,
med lite ålder,
vara i budgetklass,
och ändå inte alls oävna.
En halvtorr Auslese och en torr biodynamiker.


Kremser Grüner Veltliner Auslese Halbtrocken 1997 (Winzer Krems)
Äpple, ananas, lemon curd, honung, valnötter, lite sälta och mognadstoner nästan åt svamphållet. Aningens grapefruktbeska och antydd vitpepprighet i avslutet. Balanserad syrlighet.

Som en smäck till chili o limemarinerade räkor. Halvflaska och 79 kr är ju suveränt.




Nikolaihof Riesling Federspiel 2006
Ljusgult. 
Det vankas päron, vita blommor,gräs, hö och konstigt nog hittar vi italienska botti. Skumt. Avbränd tändsticka. Inte obehagligt men skumt igen. Kan ju knappast vara svavel. 
Medelfylligt åt det lätta hållet utan att vara glest. Syran i nedre rieslingspannet. Röda äpplen med lite bioton och ett tuggat halmstrå även här. I slutet en lätt slutbeska av aspartamtyp.

Nikolaihof Wachau är Österrikes äldsta vingård med 2000-åriga anor. En liten producent (20 ha) som tillverkar viner enligt biodynamiska principer (Demeter)
Kul att prova och bra för priset. Skönt med endast 12 % alkohol.
119kr!


onsdag 4 december 2013

Schweiz


Ja vem sa att det skulle vara lätt..
Snyggt MH! Mindre än ett dygn och bara få ledtrådar.

Munskänkarnas "Specialprovningarna i Skåne" är öppet för alla som klarat tvåbetygskursen. Man gör några gånger per termin djupdykningar i olika druvsorter, viner och/eller områden. Ordförande är Sten Mardell och denna gång är det Karl-Bertil Hake, tidigare utbildningsansvarig på Malmömunskänkarna (som vi dessutom har förmånen att ha med i vår lilla privata provningsgrupp OD) som delar med sig av sina kunskaper om Schweiz och dess viner. Det här är riktigt trevligt och spännande!

Schweiz har 7,5 miljoner invånare och är litet även som vinland. Med sina totalt 14900 ha vinodlingsmark är man i storleksordning som Alsace. Kanske är det därför endast knappt 2% går till export. I alla fall är det väldigt svårt att få tag på Schweiziska viner om man inte besöker landet och av det vin Schweizarna själva dricker (40 l/pers och år mot Sveriges 30 l/pers) utgör endast 1/3 inhemskt producerat vin.

Huvudområdena för vinodling är Valais, Vaud, Genève, Neuchâtel, Ticino och Östra Schweiz.
Valais är störst medan Vaud med hjälp av föhnvindar och sydlägen är Europas högst belägna vinodlingsområde (upp till1100 m ö h).

Varje kanton har sitt eget AOC, t ex Valais AOC, men inom några kantoner finns även regionala ursprungsbeteckningar. Ticino har ett DOC-system och är överhuvudtaget Italieninspirerat.

Om man delar in landet efter dess språkliga delar såg vinarealsfördelningen ut så här 2012:

                              Areal (ha)                  Rött                   Vitt
Franska delen      11 200                     51 %                  49 %

Tyska delen           2 600                     72 %                  28 %

Italienska delen    1 100                      92 %                   8 %

TOTALT                14 900                     58 %                  42 %



Vad gäller odlade druvsorter i hela landet toppar Pinot Noir med sina 30%, därefter Chasselas 27%, Gamay 10% och Merlot 7%. Resterande sorter står för max 3% av landets totala druvproduktion.
Emellertid ser det väldigt olika ut i de olika delarna. T ex i Valais som är största vinodlingskantonen (5000 ha) odlas 62 % röda druvor, varav 61 % Pinot Noir och 38% vita varav 74% Chasselas.
Vaud som är näst störst (3800 ha) levererar 66% vitt varav 92% Chasselas och 34% rött fördelat på 38% Pinot Noir och 32% Gamay.
I Östra Schweiz har man hög andel Müller-Thurgau (som f ö är den enda vita druva som odlas i samtliga kantoner) och i Ticino dominerar Merlot stort.

Nog med siffror.
Här kommer vinerna som är köpta på plats. Priser i Schweizerfranc står sist. 1CHF=7,50kr
Samtliga vita är ståltankslagrade, liksom två av de röda.


2012 Dézaley, Grand cru Vulcain, Lavaux, Chasselas (Vaud)
Ljusgulvit
Päron, lite mineral o gula blommor
Karaktäristiskt med fetma och låg syra vilket också gör vinet platt tråkigt, särskilt när temperaturen börjat stiga. Jord och hudlotion gör det inte roligare.
81
Ja det där att det var karaktäristiskt med fetma och låg syra snappades upp under diskussionen som föjde på provningen. När man läser på har Chasselas i sig själv väldigt neutral doft och smak och speglar mångt och mycket växtplats/terroir. I Schweiz lär det ha högre syra än på många andra platser. Kanske lurades man av nästföljande vin med betydligt högre syra och mineralitet.
21,50CHF


2012 Aphrodine, Petite Arvine (Valais)
Ljusgul ganska tät färg
Rel liten doft med blodapelsin och salmiakmineralitet, växer efterhand
Smakrikt med äpple, apelsin, drygt medelhög syra och karaktäristisk sälta. Bra balans och hyfsad längd. Kunde haft något mer fräschör men gott.
85
Vi har smakat Aostadalens och Les Crêtes Petite Arvine tidigare. Krispigare än kvällens men mineralsältan verkar finnas som en röd (eller vit) tråd i dessa viner.
23,50CHF


2012 Heida du Valais, Albert Mathier & Fils (Valais)
Ljusgul ganska tätt.
Lätt rökiga mineraler, vita blommor, citrus.
Dofterna går igen i smaken. Hög syra liksom i Jurasavagnin + en antydd pepprighet på slutet. Fin mineralitet. Kvällens bästa vita.
86
Heida kallas även Savagnin Blanc, tillhör traminersläktet och lär vara samma som Savagnin i Jura. Lurigt va?
23,50CHF


2012 von Salis Malanser, Riesling-Sylvaner (Graubünden)
Ljus gulvit
Sauvignon blanc-karaktär en masse men minus syra i munnen. Svarta vinbär, kattkiss, krusbär, persika. Något fet yta.
82
Riesling-Sylvaner är bara ett annat namn i Schweiz för Müller-Thurgau som är en korsning mellan Riesling och Madeleine Royal som i sin tur är en korsning mellan Pinot och Trollinger. Var Silvaner kommer in i bilden är en gåta...men så var det före DNA-forskningens tid. Ett tag trodde man att Chasselas var ena anfadern.
17,50CHF


2012 von Salis Bündner, Federweiss, Pinot Noir (Graubünden)
Ljus orangerosa
Lakrits, jod, röda äpplen, lite smultron
Fruktigt av gulröda äpplen, lätt jordighet, fänkål. Drygt medelhög syra.
85
Närmare bestämt vit Pinot Noir, eller ja, väldigt ljust laxrosa. Var det meningen att det skulle vara skalmacererat? Varför och hur länge? Varför kallas det inte för rosé?
Kul att prova men svårvärderad kvalitet.
17,50CHF


2010 Agriloro Oro Bianco, Merlot Bianco (+ lite Chardonnay och Chasselas) (Ticino)
Ljus gulvit
Vita blommor, liniment, Jenkatuggummi.
Lätt bokna äpplen, citrus, viss jordighet, kolarem, knappt medelhög syra.
84
Nu börjar det bli riktigt nördigt och roligt. Vit Merlot!
Även detta väldigt spännande att prova men referenser för jämförelse saknas.
17CHF


Över till de röda:

2011 Dôle, Balavud Grand Cru, Jean-René Germanier (Valais)
Brunröd medeltät
Dammig träig doft med viss kryddighet, röda bär, chark.
Välfatat, rökt korv, drygt medelhög syra, ej så distinkt, lätt glansigt och lite avrundat på tungan., P g a gamay?
84
Dôle är en druvblandning innehållande minst 85% Pinot Noir och Gamay där Pinot dessutom måste finnas till minst 50% av de två.
Pinot Noir och Gamay är de vanligast odlade druvorna i Schweiz och utgör c:a 30% resp 10% av samtliga druvor (både röda och vita)
19,50CHF


2010 Humagne Rouge du Valis, Jean-René Germanier (Valais)
Blåröd medeltät
Hyfsat stor doft, fina fattoner, rosor, blåbär och lite annan obestämd mörk frukt.
Brett anslag i munnen med drygt medelhög syra och lite lättare struktur än väntat vid doft och åsyn. Viss mineralitet.
86-
Mindre vanlig är Humagne Rouge med sina 0,9% av Schweiztotalen. Trevlig bekantskap icke desto mindre.
Korsning mellan Cornalin och okänd druva från Aosta. Ofta lite rustika viner. Det lär förresten finnas ett 50-tal lokala druvor i Schweiz.
39CHF


2011 Cornalin du Valais, Albert Mathier & Fils (Valais)
Mörkblå tät med purpurkant
Blåbär, korint, viol, kryddor, schezuanpeppar.
Blåa bär, mjuk textur, medknappt medelhög syra, diskreta tanniner, hyfsad längd.
86
Trodde baskemig att här fanns lite fattoner, men ack vad jag bedrog mig. Helt ofatat får man reda på efteråt.
Cornalin är en gammal druvsort från Valais med anor från 1300-talet. Numera identifierad som en korsning mellan två druvor från Aostadalen.
24,80CHF


2012 Schiterberger Cabernet Dorsa, Weingut Landolt (Zürich)
Tät rödblå
Liniment, nejlika, eneträ, blåbär och antydd rökighet, allt i både näsa och mun. Lite tunnare struktur än förväntat utan större längd. Lätta till medelmåttiga tanniner.
85+
Även här ett ofatat vin. Cabernet Dorsa är en korsning mellan Cabernet Sauvignon och Dornfelder. Odlas huvudsakligen i Zürichområdet (26 ha). Zürich är f ö en stad som samtidigt är eget AOC (motsvarande Wien).
18CHF


2010 Vinatterieri Roncaia Riserva Merlot (Ticino)
Blåröd med tegelton
Jordgubbssyltburklock med viss järnmineralitet, nejlika, lakritsrot.
Jordgubbar, blåbär, körsbär, frisk hög syra, balanserade fat, måttligt med lite torra tanniner.
87
Äntligen en druva man känner igen - till namnet. I vinet finns det dock inte tillstymmelse till traditionell Merlot. Riktigt trevligt vin med Piemontevibbar. Piemonte (Asti) ligger förresten endast c:a 20 mil från Ticino (Ligornetto).
23CHF


2010 Gantenbein Pinot Noir (Graubünden)
Brunröd knappt medeltät.
Kokt jordgubbe, men annars alltför fatdominerat med kaffe, bränd tändsticka, eneträ.
Samma i munnen men i övrigt balanserat medeltät, medelvisköst, väl sammanhållet och med fin lång syra och längd. Redan efter två timmar ändras karaktären med något minskad fräschör, tydligare fat och en del rotfrukter.
88-
Kändisproducent. Kallas av vissa för Schweiz Romanée-Conti. Munskänken nr 5 2011 har ett reportage för den som vill läsa mer. Jovisst andas det kvalitet med alltför fatdominerat för oss och man undrar hur det här står sig vid lagring? Men så fantastiskt kul att få prova det!
69CHF


Stort tack till arrangör och särskilt till Karl-Bertil för fakta och viner. Mycket trevligt och givande!

tisdag 3 december 2013

Gissa vinerna

Medan andra bloggar ibland publicerar bilder utan text väljer vi denna gång att göra tvärtom och dela med oss av egna provningsanteckningar och låta er själva skapa inre bilder.

Vad är provningstemat?
Vilka viner rör det sig om?
Vi garderar med att anteckningarna är högst personliga och kanske inte alls speglar vinernas/druvornas karaktär i allmänhet.

Lycka till... (hrmm) och ha det så kul i väntan på facit (när tid finns att skriva färdigt)


Ljusgulvit
Päron, lite mineral o gula blommor
Karaktäristiskt med fetma och låg syra vilket också gör vinet platt tråkigt, särskilt när temperaturen börjat stiga. Jord och hudlotion gör det inte roligare.
81


Ljusgul ganska tät färg
Rel liten doft med blodapelsin och salmiakmineralitet, växer efterhand
Smakrikt med äpple, apelsin, drygt medelhög syra och karaktäristisk sälta. Bra balans och hyfsad längd. Kunde haft något mer fräschör men gott.
85


Ljusgul ganska tätt.
Lätt rökiga mineraler, vita blommor, citrus.
Dofterna går igen i smaken. Hög syra liksom i savagnin + en antydd pepprighet på slutet. Fin mineralitet. Kvällens bästa vita.
86


Ljus gulvit med grönstick
Sauvignon blanc-karaktär en masse men minus syra i munnen. Svarta vinbär, kattkiss, krusbär, persika. Något fet yta.
82


Ljus orangerosa
Lakrits, jod, röda äpplen, lite smultron
Fruktigt av gulröda äpplen, lätt jordighet, fänkål. Drygt medelhög syra.
Kul att prova men svårvärderad kvalitet.
85


Ljus gulvit
Vita blommor, liniment, Jenkatuggummi.
Lätt bokna äpplen, citrus, viss jordighet, kolarem, knappt medelhög syra.
Även detta väldigt roligt att prova men referenser för jämförelse saknas.
84



Brunröd medeltät
Dammig träig doft med viss kryddighet, röda bär, chark.
Välfatat, rökt korv, drygt medelhög syra, ej så distinkt, lätt glansigt och lite avrundat på tungan. Pga ena druvkomponenten?
84


Blåröd medeltät
Hyfsat stor doft, fina fattoner, rosor, blåbär och lite annan obestämd mörk frukt.
Brett anslag i munnen med drygt medelhög syra och lite lättare struktur än väntat vid doft och åsyn. Viss mineralitet.
86-


Mörkblå tät med purpurkant
Blåbär, korint, viol, kryddor, schezuanpeppar.
Blåa bär, mjuk textur, medknappt medelhög syra, diskreta tanniner, hyfsad längd.
86
(ofatat)


Tät rödblå
Liniment, nejlika, eneträ, blåbär och antydd rökighet, allt i både näsa och mun. Lite tunnare struktur än förväntat utan större längd. Lätta till medelmåttiga tanniner.
85+
(ofatat)


Blåröd med tegelton
Jordgubbssyltburklock med viss järnmineralitet, nejlika, lakritsrot.
Jordgubbar, blåbär, körsbär, frisk hög syra, balanserade fat, måttligt med lite torra tanniner.
87
Riktigt trevligt vin med Piemontevibbar.


Brunröd knappt medeltät.
Kokt jordgubbe, men annars alltför fatdominerat med kaffe, bränd tändsticka, eneträ.
Samma i munnen men i övrigt balanserat medeltät, medelvisköst, väl sammanhållet och med fin lång syra och längd. Redan efter två timmar ändras karaktären med något minskad fräschör, tydligare fat och en del rotfrukter.
88-
Jovisst andas det kvalitet med alltför fatdominerat för oss och man undrar hur det här står sig vid lagring?